För mycket människor.

För mycket ljud.

För mycket frågor.

För lite utrymme.

För trångt.

För mycket kaos.

Jag kan inte minnas att jag kännt något liknande innan. Jag har alltid älskat att vara i folkmassor, prata, skratta och ta plats. Men när min psykiska ohälsa kom tillbaka efter gymnasietiden, började jag bli rädd. Rädd för att prata med folk, rädd för att säga något fel och rädd för deras frågor.

Att vara på ett ställe med massa människor kvävde mig. Jag kontrollerade ständigt alla utgångar och möjligheter att ta mig där ifrån snabbt.

Konserter som jag har älskat att gå på innan, tog otroligt mycket energi och jag kunde inte njuta av musiken på samma sätt som tidigare.

Jag utmanade mig själv mycket under den här perioden. Det var och är fortfarande svårt att säga om det var positivt eller negativt. Att åka iväg till Göteborg och gå på en av mina favoriters konsert, ensam, på en arena fylld med människor, är något jag idag tänker tillbaka på och ångrar lite. Hela konsert-feelingen förstördes av min rädsla. Jag var där fysiskt, men psykiskt tänkte jag på det värsta som kunde hända. Jag var rädd för att få ångest-attack och försvinna som jag tidigare hade gjort, vem skulle hjälpa mig då? Ingen där kände mig ju.

Det positvia var att jag åkte dit och var där hela konserten. Det negativa var att jag var helt slut efteråt, inte bara den dagen och dagen efter, utan det tog närmare en vecka att återhämta mig helt.

Det jag idag lider av är bland annat när det blir för mycket ljud. Hjärnan orkar inte solla bort det onödiga, utan allt kommer i samma höga nivå och skapar bara kaos. Att sen befinna sig i en folkmassa och inte sitta längst ut tillexempel skapar ännu mer kaos i hjärnan. Då kryper ångesten på och jag får svårt att andas och koncentrera mig. Att på allt detta också sätta på sig en mask och spela social sen, kan ni ju bara tänka er hur det känns inombords.

Att jag berättade för min familj och några av mina närmsta vänner om min psykiska ohälsa har hjälpt mig mycket. Första samtalet  var väldigt svårt. Man vet inte riktigt hur man ska formulera sig, speciellt inte när man själv inte kan förklara varför man mår som man mår eller ens hur man mår.

I mitt fall handlade det mycket om att sätta upp gränser, för sig själv och för dom som visste om situatioen.

Vad ville jag ha hjälp med? Vad ville jag inte ha hjälp med? 

Men det kändes bra att några viste om hur jag mådde, att jag inte behövde spela inför dom. Att dom också kunde läsa av situationer och förstå att ångesten var påväg.

Det är viktigt att prata!

Alla behöver inte veta allt. - Skriver hon som precis startat en blogg.

Att skriva ner precis vad man tänker, upplever och känner är otroligt bra. Det ger bland annat en klarare bild för en själv och man

får ur sig lite av skiten.

Jag har bland annat en "Glädjebok" och en "Kaosbok".

I "Glädjeboken" skriver jag ner minnen, tillfällen och allmänt bra saker som gör mig glad. Har även en sida där jag skrivit massa namn på dom näramste och som jag vet älskar mig. #aldrigensam

I den andra boken är det som sagt bara kaos. Bara massa ordbajsande. 

Båda böckerna är lika viktiga! Den ena för att hämta mer energi ifrån och den andra för att se hur långt man kommit hittills. 

Att berömma sig och själv är något av det svåraste som finns, men det är otroligt viktigt.

Jag är stolt över att jag tagit mig så här långt som jag har gjrot. Vägen har inte varit rak och smärtfri, men jag har gjort det!

Kom ihåg. Du är aldrig ensam.

Kram från Mimmi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så säg som det är, för den här gången krävs det mer innan jag öppnar armarna.   2016 är slut och ett nytt år har trätt fram. Dags att se reflektera över det gångna året. Trots, eller kanske också med min psykiska ohälsa och allt som hört til...

"Ibland måste du göra det som är bäst för bara dig och ditt liv. Inte det som är bäst för alla andra."   En av de svåraste utmaningarna som min kurator gav mig var "Ta hand om dig själv. Var snäll mot dig själv!"  Till en början förstod jag i...

Hon, en till synes alltid glad och positiv tjej. Hon, som vuxit upp i en stor kärleksfull familj. Hon, som alltid haft vänner runtom sig. Hon, en glädjespridare. Hon, "som ingen kunde tro må dåligt eller ha problem." (Uttalat av en vän) Hon...