"Ibland måste du göra det som är bäst för bara dig och ditt liv.

Inte det som är bäst för alla andra."

En av de svåraste utmaningarna som min kurator gav mig var "Ta hand om dig själv. Var snäll mot dig själv!" 

Till en början förstod jag inte riktigt vad hon menade, hur skulle jag vara snäll mot mig själv? 

Att vara snäll är att bland annat ge kroppen vad den behövder. Näring. Att inte svälta sig själv för att ja, jag vet inte varför jag gjorde det. Troligtvis för att jag tyckte att jag var ful och äcklig och inte behövde någon mat. Det gick till den gränsen att jag inte längre kände någon hunger alls. Så fort jag fick i mig lite mat blev jag illamående och kände hur det bara vände sig. 

Processen att börja äta igen var lång och svår. Det började med ett knäckebröd och trappades upp mer och mer tills jag nådde två lagade mål om dagen. Även om jag inte åt mycket så åt jag. Och det var första gången jag fick säga "Bra jobbat Emilia!" 

Idag kan jag ärligt säga att det inte blir riktigt två lagade mål om dagen, inte varje dag iallafall. Jag har fortfarande mycket att jobba på.

Ett annat sätt att vara snäll mot sig själv är att ge beröm efter varje aktivitet. När jag mådde som sämst orkade jag precis ingenting. Jag kunde förflytta mig från sängen till soffan, till toaletten och till köket för att hämta vatten. Ingen energi till att göra det som behövdes. Om jag hade tvättid en dag så gjorde jag ingenting annat, jag orkade liksom inte. Även om man hinner med ganska mycket mellan att maskinerna går så hamnade jag i soffan igen, helt slut.

När jag väl tvättat klart så var det bra. "Bra Emilia, du har tvättat idag." 

Istället för att fokusera på allt annat som jag borde ha gjort fick jag fokusera på det jag faktiskt gjort. Det var som sagt otroligt svårt. Mina höga krav på mig själv brottades jag med mycket, och brottas fortfarande med.

Jag träffade inte så många människor under denna period. Frågan kom ibland om att ses och hänga, men energin fanns ibland inte där. Hur skulle jag orka vara med någon annan om jag inte orkade med mig själv?

Det var endast de närmaste vännerna jag hade kontakt med. Dom ställde inga onödiga frågor och nöjde sig med svaren de fick. När vi umgicks krävdes det inte att vi skulle prata hela tiden. Utan jag fick själv välja vad jag ville berätta om.

Jag vill bara säga tack till er! Ni som orkade med mig, ni som lät mig vara mig själv utan att behöva spela eller sätta på masken. Jag älskar er till månen och tillbaka! 

Det tog ett tag innan jag vågade visa för min familj hur dåligt jag egentligen mådde.. Men till slut brast det.

I min Tankebok har jag skrivit:
"Skulle inte bli såhär. Skulle inte visa dom hur det egentligen är. Jag skulle ju va' duktig och "sköta mig" för deras skull. Hade känt det under dan' men jag pressa undan det. Sen kom jag på att jag glömt en sak hemma och allt rann över. Mörkret trängde sig på. ÅNGEST!! Hyperventilera och slog mig själv. Förlåt Allra käraste syster för att du fick se mig så. Tack för att du fanns där hela tiden."   

Det är viktigt att inte ställa höga krav på sig själv!

Det är viktigt att sätta sig själv först ibland!

Det är viktigt att berömma sig själv!

Det är okej att säga nej!

Att sätta sig själv först handlar inte om att vara egoistisk och strunta i andra. Det är en balansgång, självklart ska du, om du kan, hjälpa andra, men det får inte gå över styr, att du glömmer bort dig själv. 

Dina behov är lika viktiga som andras behov.

Idag kan jag säga: Bra Emilia! Jag har gått igenom mycket och tagit mig hit! Jag är inte klar än, men jag har kommit en otroligt bra bit på vägen!

Kramar från Mimmi

#aldrigensam

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så säg som det är, för den här gången krävs det mer innan jag öppnar armarna.   2016 är slut och ett nytt år har trätt fram. Dags att se reflektera över det gångna året. Trots, eller kanske också med min psykiska ohälsa och allt som hört til...

För mycket människor. För mycket ljud. För mycket frågor. För lite utrymme. För trångt. För mycket kaos.   Jag kan inte minnas att jag kännt något liknande innan. Jag har alltid älskat att vara i folkmassor, prata, skratta och ta plats....

Hon, en till synes alltid glad och positiv tjej. Hon, som vuxit upp i en stor kärleksfull familj. Hon, som alltid haft vänner runtom sig. Hon, en glädjespridare. Hon, "som ingen kunde tro må dåligt eller ha problem." (Uttalat av en vän) Hon...